.

..to where I started from.

 

Ni vet den där när man bara vill stoppa fingrarna i halsen och spy upp all ångest och all annan skit man bär runt på? Där är vi nu, igen, fast utan fingrarna, dom behövs som vanligt inte.

 

Så länge jag kan minnas har min kropp reagerat såhär när ngt är jobbigt och jag inte mår bra. Att inte kunna kontrollera sin kropp på de sättet är sjukt obehagligt och blir extra jobbigt när de pågår under längre perioder och jag knappt vågar gå ut för jag inte vet om lr när de kan hända. Inte så kul när man sitter på bussen lr är ute bland folk i övrigt liksom. Att behöva ursäkta sig för att gå på toaletten, sätta på kranen för fullt och bara låtsas som om allt är ok. De funkar inte, speciellt inte bland folk som känner mig, för dom vet.

 

Vill bara kasta den här natten åt helvete just nu, vill sova men kan inte trots att jag vart vaken i 1 dygn, får liksom ingen ro. Försöker sova men kan inte.

 

Jag behöver verkligen en paus från allt, komma bort och ladda om batterierna, läka hjärtat, huvudet och resten av kroppen. Fixar inte dehär längre.